Christina Büttner: Diabetes är just här

Diagnosen diabetes har förändrad vårt liv med ens. Trotts att vi levar som förut och det finns ingenting vad vi inte mer kann göra, har jag en känsel att allt är annorlunda och ingenting är som det var. Det finns inga nämnvärda inskränkningar, men många små extraer som man måste tänka på. I början av 2003 hade min dotter (som var 7 år) haft en influensa infekt, av den hun inte kunde hämta sig. Hun blir mer och mer kraftlös. De typiska kännetecken som extrem törst och vara hungrig var i början oanselig. Efteråt är man alltid slugare och man ser allt meg andra ögonen. Över vad min man och jag var mer bekymrad för var de talrika gånger på toilet. Till det läraren i skolan också la märke. Vår första gången ledade till urolog. Men urologen „bara“ diagnostiserade socker i urinen och skikade oss till barnläkaren. Den alamerade oss och remitterade oss genast till sjukhuset. Jag är fortfarande förskräckad när jag tänka på situationen när Betina var kort före en ketoacidos. Blodsockern var över 800 mg/dl.

Skolning för hela familjen

Till all lycka bestämmde jag mig för sjukhuset i Herdecke (Tyskland) som har en diabetes-ambulans och är en utmärkt adress. Skolbarnstationen där Betina var för 2 veckor till inställning, inte ser ut som et sjukhus och inte luktar det. Personalen är jätte vänlig och föräldrar är alltid villkomna. Betina, min man och jag delta 2 veckor i en skolning. Efteråt gick vi hem, med et „nytt“ barn i packning. Betina fick under vägen et mage-tarm-virus, så måste jag prova „allvar“ hemme. Med telefoniska bistånd av vår läkare gick det bra.

Hemma igen

De första veckor förrinnnade som i flykten. Jag var sysselsätt att räkna ut glukosvärder, väga upp mat och läsa böcker om diabetes hela dagen. Det fanns inte tid att tänka efter vårt öde. Under tiden är vardag rutin. Bagagen också, som tas med när i babytid och druvsocker som ligger i varje väska är normalt. Den första svarta situation efter diabetesdiagnosen kom med barnfödelsedagsfesten. Ärlig och direkt som barn är sade de till Betina att hun inte var inbjudad på grund av diabetes. Det var inte lätt att forklara henne att det är bara osäkerhet och inte elak mening av denne föräldrar. Idag är problmet lösad och Betina är inbjudad som andra barn också.

Leva obesvärad – som andra barn

För övrigt är det mit huvudmål att möjliggöra Betina et liv som skiljas inte från livet av Betinas vänner. Om det är vandringsdag, skolsimma, skolresa – jag är alltid med. Jag är frilans och så är det möjligt att indela tid hur jag vill. Betina måste vara ansvardskännande men lyckligvis har hun vänninor som understödja henne. Betina är et levnadsglad barn. Hun kann inte svarar på frågan, vad hun störa om diabetes. Det är bara här! Kanske det är bättre om vi tar Betina som förebild och antar diabetes, inte anklaga det och handskas självmedveten med det i offentlighet och tala om det.

Christina Büttner http://www.diabetes-lino.de källa: “Zucker” – kundtidskrift av Lifescan.